Några lite sena skridskorapporter
17 februari: Åmänningen
Stora Aspen, Snyten 47 deltagare tog bussen till Åmänningen och stora
Aspen
Rapport från grupp C´s färd på Åmänningen
13 förväntansfulla skrinnare startade på söndagsmorgonen vid Ängelsberg
brygga med utsikt ut mot Oljeön. Vädret var lite halv mulet, ingen sol
i alla fall. Carina, vikarierande turansvarig, tog täten. Anita och
Folke ansvarade för kön. Färden gick söderut i medvind, men bara efter
någon minut upptäckte Carina en bred vattenomgärdad vråk, som korsade
vår färd väg. Vråken var inte där dagen innan och lite längre bort låg
ytterligare en till ny vråk. Is är färskvara!! Ingen plurrade i vråkarna
och vi fortsatte utefter stranden mot söder. Isen var lite ytmjuk.
3
gånger, vid varje större udde vid ”Dunshammarlandet” fick vi göra korta
landpromenader. Runt uddarna var det öppet vatten och råkar gick ut
från uddarna. Vi fick verkligen träning på av- och påtagning av våra
skridskor och alla blev till sist riktigt skickliga i den konsten. Den
sista udden vid Ornäs, som var kalhuggna och med en pampig sommarstuga,
blev ett bra igenkänningslandmärke. När klockan var ½12 hade vi nått
fram till den lilla ön Kappadocia, där intog vi vår lunch. Nu började
en svag sol skymta mellan molnen.
Vi fortsatte vår färd mot sydväst tvärs över Åmänningen. Vi mötte
en grupp skrinnare, som talade om att vår B grupp satt och fikade på
Långöarna, så vi styrde vår färd dit. Våra vänner i B-gruppen
informerade oss om vråkar och öppet vatten söderut, samt om hård motvind
och mjuknade is. Efter rådslag med deltagare och ledare beslöt vi att
vända tillbaka, så vi skrinnade över Åmänningen mot dess östra strand.
Nu var vi 14 i gruppen; Catharina hade lämnat B gruppen och kommit till
vårt tappra gäng. När vi åkte norröver utefter stranden var det nu faktiskt
ganska kraftig motvind och isen var ganska ytmjuk. Vi fick dock 2 starka
skinnare; Folke och Per-Ola, som vi andra i två rader kunde sökte lä
bakom och så fortsatte vår färd tillbaka mot Ornäs udde.
Av och på, av och på, av och på med skridskorna igen, promenad över
uddarna och en fikapaus. Vi följde med stort intresse en grupp skridskoåkare
som utanför en av uddarna pikade sig fram över isen mellan vatten och
råkar. Hela gruppen klarade sig, ingen plurrade, fast det tog lite längre
tid för dem än för oss som föredrog landpromenaden. Nu delade vi oss
i två grupper, en som ginade tvärs över viken sydost om Kalvön och en
som följde stranden. Alla kom utan några missöden till slut fram till
Oljeön, där vi studerade kulturminnen; forna tiders oljeraffinaderibyggnader.
Vi avslutade vår färd över isen till Ängelsbergsbrygga och hade då åkt
ca 2,8 mil om jag kommer ihåg rätt. Vi möttes av glada och nöjda B-gruppare,
som informerade oss att solen lyst på dem varje gång de fikade. A-gruppen
hämtade vi med buss vid sjön Snytens nordända.
Carina, C-ledare
2 mars: Öjaren
30 deltagare på förvånansvärt fina isar, då de flesta turer var inställda
i övriga Sverige.
5 mars: Mittiveckan
13 deltagare på Storljusen och Stensjön
9 mars: Stensjön
13 entusiaster trotsade morgonens regn och begav sig till S:t Eriks
torg. Vid framkomsten till Stensjön hade regnet i stort sett upphört.
Isarna njutbara men de hade börjat anta våriskarraktär och försämrades
märkbart under dagen. Två av ledarna i A-gruppen passade på att ta säsongens
sista isbad. Baet var odramatiskt, vattnet räckte ungefär till midjan
men visade hur svårbedömda vårisarna är. En skön dag på isen och en
fin vinteravslutning.
Ice is nice!
Lasse Hjertson
|