Sarek sammanfogat Turen jag bara gått i smådelar

Fram till sommaren 2002 hade jag aldrig själv gått exakt denna tur. Jag vågade mig ändå på ett turförslag eftersom jag hade gått alla delar, om än inte som en sammanhängande tur. Nu kan jag säga att mina minnen från tidigare turer var rätt så riktiga. Det är en bra väg! (Läs mer i dagboken!)
Den är kanske inte så lämplig som första fjällvandring. Däremot som första Sarekvandring. Vandringen tar dig förbi de flesta naturtyper som finns i Sarek. Ändå är det med Sarekmått mätt en lätt tur även om den är rätt lång, därför att Sarek är stort, så lite fjällvana skadar inte.

Turen går från Änonjalme - Ruotesvagge - Alkavagge - Neitarieppvagge - Sarvesvagge - Luottolako - Njåtsosvagge - Tjuoltavagge - Vallevagge och Prinskullen till Kvikkjokk. Minst åtta - nio dagar måste man räkna med att det tar. Om du har Fjällkartan BD10, Sareks nationalpark, framför dig är det lättare att hänga med i texten.

Start i Ritsem där man tar båten över till Änonjalme. Följ Padjelantaleden till bron över Sjnjuftjutisjåkkå. Man kan visserligen tänka sig en genväg öster om Sjnuftjutis men då måste man vada över Suottasjåkkå. Det har jag inte gjort, så jag vet inte hur svårt det är.

Författaren funderar på om vi ska gå öster om Sjnuftjutis eller inte.
Foto: Petra Månström

När du viker av mot sydost och Ruotesvagge ligger Niak framför dig. En "magnifik hörnbastion i Sarekmassivets fästning" skulle man kanske ha sagt förr i tiden. En maffig stenklump är det i alla fall. I Ruotesvagge finns inga svårigheter. Man följer sydvästra sidan för att slippa vada allt det vatten som rinner ned från Sarekmassivet. Vattnet från den stora Årjep Ruotesjekna är utspritt och inte särskilt svårt att ta sig över.

Efter en eller annan övernattning når du Skarja och Mikkastugan. Platsen brukar också kallas Smailaträffen. Vid Mikkastugan (låst) finns hjälptelefon, toalett och soptunna. Här bör du stanna någon dag och göra turer till några fina utsiktspunkter. Svarta spetsen via sydvästra sluttningen kanske. En mil fram och åter plus en ansenlig höjdskillnad! Att göra glaciärturer på t.ex. Mikkajekna kan inte rekommenderas utan utrustning och kunskap om hur den används.

Turen fortsätter på en otydlig stig mot Kuopervagge. Kuoperjåkkå vadas ovanför inflödet av jåkken från Alkavagge. Stigen leder till ett bra vadställe. Fortsättningen upp i Alkavagge är till en början lite stenig men högre upp övergår terrängen i gräshed. En trevlig och lättvandrad dalgång. När du börjar närma dig Neitarieppvagge blir det lite videsnår som går rätt bra att passera om man följer renstigarna. I Neitarieppvagge håller man sig rätt högt upp på sluttningen för att undvika den värsta ravinen. När du kommit upp till pasströskeln är det fin utsikt ner i Sarvesvagge och över Luottolako.

Alkavagge, juli 1980. Toppmoderna tält - då.

Den här turen har en "nödutgång". Har regnet vräkt ner i fyra-fem dagar kan man gå mot Tarraluoppalstugorna vid Padjelantaleden. Efter att ha torkat kan man fortsätta turen genom att gå mot Låptåvakkjaure eller övre Njåtsosvagge.

Neitarieppvagge sett från toppen av Nåite.

Är vädret bra går man österut i Sarvesvagge. Jåkken från Nuortap Luottojekna är rätt strid men har inte varit något större problem de gånger jag gått här. Gå upp mot Luottolako där det är som lägst. Efter högslätten kan ett större besvär vänta. Den bro som en gång fanns över Luottojåkkå finns inte längre. Här vet jag inte vad som är det bästa vadstället. Om man viker av västerut när man kommit upp på Luottolako kan man gå och titta på Svenonius glaciär och förmodligen vada utan svårigheter. Om det ändå känns osäkert är "regnalternativet" bra även i solsken! När man väl tagit sig över Luottojåkkå kan jåkken från Njåtsossjöarna vadas utan problem.

Luottolako mot Jeknavagge.

Är det dåligt väder kan Luottolako ligga helt i moln. Då kan man i stället gå västerut i Sarvesvagge. Sedan kan man antingen gå Jeknavagge eller Njåtsosvagge. Jeknavagge är kanske inte roligare än Luottolako i dåligt väder. Jeknavakkjåkåtj vadas utan större besvär. Övre delen av Njåtsosvagge är mycket vacker. Gå upp mellan Tjågnårisvaratj och Tjågnåristjåkkå. Bergen runt de tre sjöarna i Njåtsovagge är verkligen branta. Pulkas ger intryck av att vara nästan överhängande. Jåkken vadas enkelt nedanför nedre sjön.

Luottolako mot Svenonius glaciär
och Ryggåsberget.
Foto: Anders Söderström

Upp för sluttningarna mot Kåbrekjauratj. Jåkken från Låptåvakkjaure vadas. Den brukar vara strid och kall men inte så väldigt svår. Forsätt sedan på västra sidan av Tjuoltakårsa ner i Tjuoltavagge. Det är nere i de stora dalgångarna man har störst chans att se djur. Lite kikarspaning från sluttningarna kan löna sig. (På Främjarturen 2002 såg vi älg i Tjuoltavagge.)

Jag har vandrat nedanför Habres branta stup men det är rätt snårigt där och man kan slippa lite vide genom att i stället följa Ruonaskårså. Det är kanske inte omöjligt att följa bergsryggen mellan Vallevagge och Tjuoltavagge. Själv gick jag nere i Vallevagge när jag gick här. Går man nere i dalen viker man upp mot Vallevare innan det börjar bli brant. Vid de små sjöarna på Vallevare finns det fina tältplatser. Sedan återstår bara Prinskullen och vägen ner genom barrskogen.

För att komma över till Kvikkjokk sätter man sig på stranden och inväntar båten som kör Tarradalsvandrare. Den går enligt tidtabell några gånger per dag. Ring till STFs vandrarhem i Kvikkjokk och fråga efter tider. (STF) En gång efter en tur kom vi en dag för tidigt till Kvikkjokk. (Vädret hade varit sådant att man hellre bara gick.) I stället för att krångla med ombokning av biljetter stannade vi kvar och hyrde en kanot av STF. Att paddla runt i Kvikkjokksdeltat var ett mycket trevligt sätt att "slå ihjäl en dag". Faktiskt så trevligt att man kan planera in det med avsikt!

Åter till vandringssidan.