Kebnekaise västerifrån Mindre vanlig väg till vanligt mål. Lättaste vägen till toppen!

Det här är inget märkvärdigt egentligen. Allt behöver inte vara så märkvärdigt. Jag gjorde turen med tält. Man kan bo i stugor också. Kartor: Sitasjaure 29G och Kebnekaise BD6.

Det hände sig vid den tiden (-86) att ordinarie bussen inte gick längre än till Ritsem. Sista vägstumpen upp till Sitasjaure var så dålig att man kört dit en gammal buss som gott kunde få skaka sönder. Det är nog bättre nu. (Länstrafiken i Norrbotten). Från Sitasjaure följde jag leden mot Hukejaurestugan fram till bron över Raktasjohka där jag tältade. Den som tänker bo i stuga fortsätter ett par kilometer till stugan.

Här lämnar man leden och går i stället genom Neasketvággi mot Singi. Mitt på bildar dalen ett trappsteg. Håll norra sidan. Den som tänker bo under tak svänger höger efter bron över Tjäktjajåkka och går till Singistugorna. Tältaren går upp i Singivagge. I början är dalen rätt så stenig och brant men planar snart ut. Här finns fina tältplatser. Även högre upp i "Kaffedalen" finns fina tältplatser. Jag har valt att kalla hela den namnlösa dalen för "Kaffedalen". Enligt andra är det bara den översta delen mellan Vierramvare och Kebnekaise som heter så.

Tältplats i Kaffedalen

Ju högre upp man tältar desto närmare till Sydtoppen. Den väg man följer kallas "Dürlings led" efter Kebnekaises tredje bestigare som gick här år 1895. Enklast är att följa Kaffedalen tills man kommer fram till Västra leden och sedan följa den upp. En annan väg är att gå upp i sluttningen på norra sidan av Kaffedalen, så att man kommer upp mitt emot där Charles Rabot kom upp en gång. (Mot första "K" i Kebnekaise på kartan.) Går man här har man fin utsikt över Rabots glaciär.

Den ovan beskrivna "andra vägen".
Rabot kom upp från vänster! Rätt så brant...

Vissa år är toppglaciären väldigt isig. Halka inte när du bara har 40 höjdmeter kvar. Väl uppe på toppen kan du försöka kontrollera om man verkligen ser en 11-del av Sverige.

Toppen! vi är på toppen!

När man går tillbaka till Singistugorna eller sitt tält är det lättast att gå nedför det snöfält som ligger mitt emot den branta dalen mellan Vierramvare och Singipakte, ungefär vid "a" i Giebnegáisi. Om snön är så hård att du riskerar att halka är det bäst att ta Västra leden ner.

Nedför snöfältet

Att gå tur och retur från Singistugorna är en krävande dagstur. Ett alternativ är att inte gå tillbaka! Sommaren 1997 kunde jag konstatera att toppstugan visserligen var i dåligt skick men rutorna var hela och dörren gick att stänga så det gick att övernatta här om man inte var alltför kräsen. Enligt nya uppgifter ( aug. 2001) ska nya stugan vara dålig men den gamla vara i hyfsat skick. Du får visserligen bära din hela din packning ända upp men det kan det vara värt. Märk väl: Det finns ingenting i stugan. Du måste bära upp allt. Mat, bränsle, kök, sovsäck - allt utom ett tält. Efter övernattningen går man lämpligen västra leden ner till Kebnekaise fjällstation. Gå inte östra leden med stor ryggsäck!

Tjeuralako. Öppna landskap var ordet! sa Bull.

Resten av turen får du klara själv! Vill du inte gå den vanliga leden Keb-Nikka kan du gå upp på Tjeuralako efter bron över Tarfalajåkken. Eller också gå upp till Tarfala och sedan över Tjeuralako. Ner från Tjeuralako följer man kartans stigmarkering ner till leden. Tälta ett litet stycke ovanför björkskogen. Du får gå upp i tid så du hinner med både dusch och buss.

Vyn som välkomnar den "vanliga" Kebvandraren blir
i stället avskedspresenten till den som går västerifrån.

Åter till vandringssidan.