I myskoxland En skröna om en vandring i den sydligare fjällvärlden

Varuti beskrives författarens försök att genomföra en vandring i de sydligare fjälltrakterna samt de händelser som därvid utspelades sig. Fjällkartorna Z8 och W1 gör det lättare att följa med i texten.
En lämplig tur för dig som vill följa leder men slippa "trängsel". Fjälltopparna är kanske inget att skryta över, men i gengäld behöver man ju inte klättra så högt för att få utsikt.

Vid ett tidigare tillfälle försökte jag börja en fjällvandring en fredag den 13:de. Den gången slutade det med brutna mellanhandsben. Nu startade jag tisdagen den 13 juli och resultatet blev "bara" en tappad plånbok med allt vad det innebär. Efter att ha tillbringat trekvart på banken i Brunflo lyckades jag till sist legitimera mig genom att utförligt redogöra för detaljer i mina bankaffärer som knappast någon utomstående kunde känna till. Efter kontakt med "mitt" bankkontor där "min" handläggare givetvis var på semester kunde jag fortsätta färden med femtonhundra nya kronor i en plastpåse i stället för den tappade plånboken.
Brunflo uttalas för övrigt "Brunnflo". Det tycks visst vara minst lika viktigt som "Bresann". (Lokal humor för delar av Uppland.)

Jag lyckades med bankaffärerna innan mitt tåg gick. Nu skulle jag åka Inlandsbanan till Åsarna för att fortsätta med buss till Ljungdalen. Rent teoretiskt skall man hinna med det. Nu var tåget lite försenat och busshållplatsen visade sig ligga långt från järnvägsstationen så jag missade givetvis bussen. Frågan är om man hinner även om Inlandsbanan är i tid. Kanske bäst att tala om för konduktören att man tänker fortsätta. Nu blev det i stället till att övernatta i Åsarna. Innehavaren av "Vildmarkskaféet" erbjöd mig att tälta gratis på gräsplanen intill hans garage, men det var alldeles vid vägen och ganska lutande så jag föredrog ändå campingplatsen vid Åsarna Ski Center.
På campingen bodde jag granne med ett cyklande par från Surahammar. Deras cykelledsbeskrivning graderade etappernas svårigheter från 1 till 5. De skulle vidare mot Klövsjö och just den biten var en femma. "Är ni inte kloka! I dom backarna kokar ju bilarna!" sade en insatt  representant för lokalbefolkningen.

Egentligen, tänkte jag, så är det bättre att ta morgonbussen till Ljungdalen för då slipper man komma fram på kvällen och genast börja leta sig en tältplats. Kommen så långt i mina tankar tittade jag en gång till i tidtabellen och såg ett litet "P". En titt i spalten för undantag och speciella omständigheter visade att det lilla P:et betydde att den bussen bara gick vintertid! Den enda bussen till Ljungdalen är den som går på eftermiddagen. Nu är Åsarna kanske ett trevligt ställe om man är där frivilligt, men jag lade raskt om planerna och tog morgonbussen till Funäsdalen i stället.
Genom denna lilla ändring kom även jag att följa "cykelbokens femma" mot Klövsjö. Jag sände en medlidande tanke till det cyklande paret när bussen morrade sig upp för backarna på lägsta växel.

Efter en lunch i Funäsdalen fortsatte jag mot Bruksvallarna och äntligen kunde jag börja vandra! Vägen upp på fjället startar ett litet stycke från byns butik. Där börjar en grusväg upp till en parkering varifrån en vältrampad stig fortsätter upp till Våffelbruket, en toppstuga med servering. Jag gjorde ett sista besök i civilisationen innan jag fortsatte mot Svalåtjärns vindskydd. Där gick molnen i höjd med mösstofsen så jag beslöt att stanna över natten. En stor gul och röd skylt på svenska och engelska som sade att övernattning endast var tillåten vid nödsituationer låtsades jag inte se. Nu kan "vän av ordning" känna sig lugn för när jag ätit min middag kom solen tillbaka och som jag bara gått några kilometer så fortsatte jag i riktning mot Andersborgsstugan. På vintern är det en trevligt belägen kaffestuga. Nu på sommaren var den tillbommad och visade sig ligga omgiven av myggfyllda träsk. Dessutom hade regnet kommit tillbaka. Jag klafsade vidare ner mot Tänndalen som är en vintersportort där man satsar rätt mycket på längdåkarna. Det finns ett system med 300 km preparerade spår. Jag tältade mitt på det s.k. Transitspåret som sammanbinder det olika områdena. Vid gott väder tältar man naturligtvis på fjället, förslagsvis vid Anderssjöarna någon kilometer innan kaffestugan. Ett annat alternativ är att gå över Hamrafjället. Den som gör en stugtur har just inget annat val än att gå till STF:s vandrarhem vid Skarvruets fjällhotell.

Dagens vandring började på väg. Jag gick upp på fjället vid Tänndalsvallens skidbacke. Innan man kommer upp på Rödfjället passeras Svanåstugan, en f.d. kaffestuga. Den börjar få ordentligt med röta i stockarna och det har inte serverats något kaffe här på många år. Första delen av leden mot Skedbrostugan går över lättvandrad fjällhed. När man sedan får utförsbacke på andra sidan Rödfjället blir terrängen betydligt stenigare. Om det är "Rogenmorän" eller inte törs jag inte säga något om. Vindskyddet vid Broktjärn är en lustig träkåta plus en minimal prismastuga med enbart sitthöjd. Här är det tänkbart att övernatta. I kåtan finns en kamin. Husen verkar dock inte vara särskilt täta och blir troligen fulla med drivsnö på vintern och mygg på sommaren. Det är i det här området som myskoxarna lär hålla till. Jag såg inga, men spanade inte heller särskilt noga.

Leden fortsätter, omväxlande mellan besvärlig blockterräng och lättgången sandmark. Här kan man lämpligen citera vad Tore Abrahamsson skriver i Okända Fjäll: "Landskapet kring Rogen liknar inget annat fjällområde. Det är inget man rekommenderar förstagångsvandrare, men inte heller något man avråder från. Terrängen är inte svårgången, men inte heller lätt." Klara besked!
Skedbrostugan tillhör inte någon av de mer välbesökta. Någon sysslolös stugvärd har snidat till en "vandrare" av en knotig trädstam för att få lite sällskap. Den står utanför stugan, komplett med ryggsäck och allt. Stugvärdinnan hävdade dock att Anarisstugan är värre. Där hade hon suttit en vecka utan en enda besökare!

Mellan Skedbro och Rogenstugan kan man välja mellan två leder. Jag valde den södra som går närmare Rogen. Den norra går norr om "småsjöarna" och dessutom något högre. Den ger kanske lite bättre överblick över landskapet. En extra bonus är möjligen att den passerar en kaffeservering vid Käringsjön! Längs den södra såg man egentligen inte så mycket. Vad stenigheten beträffar har jag hört att båda är värst. Norra vägen är någon kilometer kortare. Den som verkligen vill uppleva myllret av småsjöar norr om Rogen bör sätta av en dag för detta. Om man inte tältar och kan stanna var som helst är det nog bäst att göra en dagstur från Rogenstugan.

Etappen Rogenstugan - Storrödtjärn för åter vandraren upp på fjället. Från vindskyddet före Skedbrostugan fram till Rogenstugan, och en bit efter den har leden mest gått i skogsterräng. Nu blir det lite fjällkänning där leden går över Tandsjövålen. Härifrån har man också rätt bra utsikt över alla småsjöar. Sen dyker man åter ner i skogen men sista biten mot Storrödtjärn går leden över fjällhed. Innan man kommit så långt passeras ett vindskydd vid Rogens SV ände. Det är ett "treväggars" och kan inte användas för övernattning.
Vid Storrödtjärn var jag den enda nattgästen i stugan (även om jag tältade utanför). Jag berättade för stugvärden vad hans kollega i Skedbro sagt om Anarisstugan och han visste att det inte bara var där som stugvärdar drabbats av akut lappsjuka och gått hem och överlåtit till STF att sköta stugan bäst de ville. Själv verkade han att trivas även om inte stugan vimlade av folk. Han hade gjort en fint arbete med att stenlägga utanför stugan och att bygga en badbrygga.

Också etappen mellan Storrödtjärn och Grövelsjön går mest på fjället. Vindskyddet vid Slagusjön är möjligt att använda för övernattning. Vindskyddet vid Hävlingen är ett "treväggars". Efter Hävlingen kan man välja mellan att gå rakaste vägen mot Grövelsjön, en liten omväg via Fosksjöarna eller kanske en "högalpin" variant över Storvätteshågna. Vill man inte gå hela vägen till Grövelsjön (23 km) på en dag kan man övernatta vid fiskecampen vid Hävlingen.

Sammanfattning

En tur som kan passa den som vill följa leder men inte gå där det är som mest med folk. Jag tältade men det går bra att göra denna tur som stugtur. I Ljungdalen där jag hade tänkt att starta finns ett vandrarhem. Därifrån går man mot Helags eller direkt mot Fältjägarstugan. Just denna bit som jag missade genom busskrånglet lär vara vacker enligt en person jag talade med i en av stugorna. Vid Ramundberget finns ingen fjällstuga men det borde rimligtvis gå att hitta hotellrum eller en privat stuguthyrare. Om man hinner fram före klockan 14 kan man ta buss till Tänndalen och bo på vandrarhemmet vid Skarvruets Fjällhotell. De lär kunna ställa upp med bilskjuts så du kan ta dig vidare till Tänndalsvallen utan att gå en halvmil på landsväg.
Det går att göra många olika turer i området genom att gå till de Norska stugorna, men det överlåter jag åt läsaren att planera. Studera kartorna och besök webplatserna här nedan.

Allt jag behövde veta för denna tur fann jag på Internet:
Hos STF kan du läsa om stugor, leder och vandrarhem. Rogenstugan brann hösten 2000. För närvarande (vintern 2001) finns det logi i Länsstyrelsens stuga på platsen. Läs mer på STF:s hemsida.
Tågplusguiden ger dig alla tidtabeller.
Om du tänker dig en avstickare in i Norge har Norska turistföreningen mycket att läsa.

Lästips: I Tore Abrahamssons bok Okända fjäll kan du läsa mer om Rogenområdet och myskoxarna. Han skriver bättre än jag, men mina små skriverier är ju gratis!

Åter till vandringssidan.