Har du en skruv lös?

Det gäller dina skidbindningar. Andra lösa skruvar kräver sina egna specialister.

En skidbindning som börjar glappa under en fjälltur måste lagas så fort det bara går. Annars är risken stor att bindningen lossnar helt.

Försök först att dra åt skruven! Det kanske fungerar! Mer troligt är att träet i skruvhålet har blivit utslitet av flera kilometers skidåkande med lossnad bindning. Även "plastskidor" har oftast en träkärna. Något som kan få skruven att greppa och som man förmodligen har med sig är tändstickor. Proppa i så mycket tändstickor som det går i skruvhålet. Tälj dem spetsiga och slå ner dem med något. Dra sen i skruven. Det brukar sitta rätt så bra.
När man sen kommer hem eller till fjällstugan bör man göra en mer beständig reparation. Ta in skidan i stugan, skruva ur skruvarna, krafsa ur tändsticksresterna och låt skidan stå varmt och torka över natten. På morgonen blandar man till lite epoxylim som man petar ner i hålet tillsammans med någon lämplig träpinne. Tändstickor är rätt mjuka, men hård och fin björkved att tälja en pinne av brukar ju finnas i stugorna. Låt limmet härda. Gör ett "starthål" med något lämpligt spetsigt verktyg och dra i skruven till tre fjärdedelar. Skruva ur och peta i lite lim. Dra sedan fast skruven ordentligt.
Bor man i tält är stugvärme en stor bristvara. Vi har använt följande metod med framgång: Torka och värm skidan över köket, försiktigt så du inte bränner den. Värm en kastrull vatten. Preparera skruvhålet med lim och trästickor. Häll vattnet i en plastpåse som du lägger i en tygpåse eller liknande, så det inte går hål. Lägg påsen på reparationen och linda om en tröja eller liknande. Om du själv fryser är inte så viktigt. Epoxylim härdar nämligen uselt i kyla.

Kort betraktelse om skruv
Äldre bindningar har ofta "vanliga" spårskruvar. Då kan det gå bra att använda skruvmejseln på "schweizerkniven" men oftast är den för liten. Nya bindningar har nästan alltid stjärnskruvar som är för stora för de flesta "friluftsverktyg". Saken kompliceras dessutom av att det inte bara finns olika storlekar på stjärnskruv, utan också olika typer. Gäller det dina egna skidor tar du med dig det verktyg du behöver. I en grupp bör det finnas verktyg för alla eventualiteter. För att slippa släpa på 5 stora skruvmejslar tar man med ett skaft för lösa bits. De dimensioner som kan behövas är en rätt stor "vanlig" spårmejsel (eller två) och fyra olika stjärnskruvar, Phillips nr 2 och 3, och Pozidriv nr 2 och 3.

Skillnaden på stjärnskruv och stjärnskruv. "Extrakrysset"
på Pozidriv finns bara på skruven, ej på mejseln

Det är större skillnad än man kan tro. Fel mejsel passar mycket illa i skruvspåret. Har du med ett mejselskaft och lösa bits finns det ingen anledning att inte ha alla sorter. Då slipper du slinta och dra sönder skruvarna. Det kan också vara lämpligt att ha ett par reservskruvar i "bra-att-ha-påsen".

Vad är "bits"?
Alla är kanske inte lika hemmastadda i verktygslådan. Bits är lösa skruvmejselspetsar som man kan sätta i maskin- eller handverktyg. De är rätt billiga, och så kan man ha med sig "alla" dimensioner utan att fylla hela packningen med skruvmejslar. Givetvis letar man upp det minsta och lättaste skaft man kan hitta. Stora är av någon anledning alltid lättare att hitta...

Bits och skaft. (Inte samma skala, men det förstår ni väl?)

Undvik problemet
Du kan undvika problemet genom att se till att dina skidbindningar sitter ordentligt fast innan du far till fjälls. Om bindningen sitter ordentligt fast utan glapp bör du inte dra åt skruvarna "utifall att". Är skruvarna säkrade med lim så drar du sönder det.

Åter till Knep & knåp