Paddling utanför Gräsö

Vi var fyra ledare som en fredag eftermiddag i augusti lastade kajaker på biltaken. Det var jag (Erik), Anna, Thomas och Lars Kristian. Målet var skärgården på östra sidan av Gräsö vid Upplandskusten. Klockan hann bli åtta på kvällen innan vi kom ut på det varma vattnet. Havet låg spegelblankt och solen stod lågt på himlen.

Brudbådans hällar gav oss plats för tälten medan solen sakta gled ner bakom grantopparna i nordväst. Thomas torkade ur sin Baidarka sedan några droppar matolja läckt ur flaskan. Under tiden satt Anna och drack te med mig och Lars Kristian. Temperaturen var fortsatt hög, dryga 20 grader, och bergets magasinerade värme strålade upp genom tältets tunna bottenväv. Sovsäcken nyttjade jag framåt gryningen, under nattens svalaste timme. Sedan solen stigit ur havet blev det åter hett i tältet och dags för ett morgondopp.

Ytterligare en svalkande vända i vattnet avnjöts innan vi satte kurs ut mot Fluttuskären och fågelskyddsområdet. Vid Svartfluttu lyfte en eskader flygfän och emigrerade på min gula flytväst ända till Fluttu. Skyddet släpptes den 31 juli så nu fick vi tillträde. Viken i nordväst upptogs av motorbåt med tillhörande familj. Vi fortsatte utefter norrsidan, såg labb, skarv och mås, fann en fin vik för paus och rekognosering. Ett par Friluftsfrämjare från Järfälla hade här funnit sitt nattläger och hälsades glatt. Dock hade vi för avsikt att inta lunch på utsidan så vi paddlade genom ögruppen mot sydost. Klipporna var fantastiska liksom vattnet. En havsörn satt en bit söder om oss och iakttog vår minsta rörelse. Skarvflockar drog ut över havet som låg stilla, vilande och rofyllt.

Lunchen inledde jag med ett dopp. Vattentemperaturen här ute var någon grad lägre än i mellanskärgården. Ändå var det mycket skönt och inte alls kallt. Solen stekte oss på klipporna och vi önskade oss ett parasoll. Det var dryga 30 grader varmt i solen och molnen hade nog möte över Sibirien. Det blev sillunch med svaga tillbehör. Efter maten slog paltkoman till och jag hann tydligen med en liten stunds sömn.

Dagen fortsatte i sakta mak söderöver. Genom Klyndrorna gled vi och njöt av de kala klipporna och utsattheten. Ett dopp från Trutarbådan, en skvätt färskvatten i strupen och så i kajaken igen. Lars Kristian fuktade kläderna, sittandes i kajaken, assisterad av Thomas. Flertalet potentiella tältplatser noterades under vägen och ett kärlekspar på toppen av en klippa som nog inte såg oss…

Nu hade vi paddlat drygt en landmil och det började bli dags att finna en lagom blåsig och slät häll att ställa tälten på. Ett av dessa två kriterier uppfylldes av en häll på Söder-Gåsgrund. Den obefintliga vinden ville tyvärr inte fläkta bort broms och mygg. Under middagen smällde jag hela 12 bromsar bara vid köket! Troféerna radades upp på marken. När solen gått ner kom myggen. Kvällsandakt och sjöväderrapport avnjöt jag i sovsäcken. Strax därefter minns jag inget mer och så plötsligt var det morgon.

Gemensam frukost intogs på uddens yttersta klippa för att undkomma broms och andra flygfän. Jag, som blivit väckt sist, fick ta morgondoppet efter frukost istället för innan. Min North Shore Mariner låg kvar. Den blev inte bortspolad den här natten heller.

Med kajakerna lastade drog vi runt öns västra sida mot nordväst med avsikt att inspektera en ö med lagun. Under natten hade vinden vridit till nordlig ca 2 m/s. Luften var svalare än under gårdagen och de små flygfäna var inte längre intresserade av att åka som fripassagerare på flytväst eller keps. Det visade sig vara trixigt att ta sig in på grund av det låga vattenståndet men det fungerade. Inne i Bryggebådans lagun uppehöll sig en svanfamilj. Hannen höll oss bestämt på avstånd från telningarna och vi klev iland på sydsidan för att beskåda möjligheten till tältläger. Snart låg vi dock åter på nordlig kurs. Med en vitfärgad klippa om styrbord föll vi av mot Österbådan och lunch. Ett bad kanske det också skulle kunna bli tal om.

Under lunchen provade jag och Anna våra flytvästar. De klarade testet och får tjänstgöra ytterligare en säsong eller tre. Thomas provpaddlade Lars Kristians VKV och upplevde den som trevlig. Jag tycker att sittbrunnsöppningen är alldeles för stor men hon går fint i vattnet. Medan jag gick runt och fotograferade gled ett par kanotister från Gävle förbi. Jag sköt en hel serie bilder. Tillfället återkommer ju inte.

När vi nu började närma oss slutet på turen kändes det skönt att göra ett stopp på Malbådans badklippor, ta ett dopp och fotografera lite mera. Anna tog sig en kopp kaffe. Bland stenskrammel invid hagtorn sökte jag huggorm utan framgång. Måhända var berget för varmt även för kallblodiga mitt på dagen. Det hettade i alla fall under mina bara fötter.

Sista kilometerna in mot Långanäs och upptag kändes det som vanligt både vemodigt och skönt. Vemodigt för att det innebar slutet på en härlig naturupplevelse tillsammans med trevliga människor. Skönt för att glassen väntade i Öregrund.

Klicka på bilderna för att se dem i större format

Fluttu SO	Kajakist från Gävle
Solglitter	Hemvändande soldyrkare
Paus på N Fluttu	Renfana
Fackelblomster	Friluftsfrämjare från Järfälla
Lars Kristian svalkar sig	Fågelskydd
Sen kväll på Söder-Gåsgrund	Myggmedel (innertält)
Fluttu i fjärran

Text och bild: Erik Gregefalk