Ledartur vid Helgelandskusten juli 2006

Som ett led i utbildning av nuvarande och blivande kajakledare arrangerades en ledartur till Helgelandskusten utanför Mo i Rana i Norge.

Det är ett område med ett myller av småöar, fjordar och höga berg. Det bjuder på helt andra utmaningar när det gäller väderförhållanden, tidvatten och överfarter än vad vi är vana med. Mellan ögrupperna är det tilldels långa överfarter, men om vädret blir omöjligt så finns alltid möjligheten att ta kajakerna på färja tillbaks.

Använd Google Earth för att se hur vi paddlade. Om det inte fungerar att klicka på länken får du ladda ner filen först.
Du måste ha Google Earth som är ett gratisprogram för satellitbilder.

Klicka på bilderna för att se dem större

Lördag 16/7. Transport till Nesna

Blå vägen kändes mer som grå vägen på slutet. Grått och regnigt, temperaturmätaren i bilen sjönk hela tiden. Eftersom alla var trötta efter 1065 km bilresa valde vi att övernatta på campingen.

Söndag 16/7. Nesna - Litlsellåtöya

Vi startade tidig då väderprognosen varnade för vindökning på eftermiddagen. Gråmulet väder och låga moln välkomnade oss ut på fjorden. Direkt fick vi känna på vind och tidvattenströmmen. När vi passerade Handnesöya ökade SV-vinden och överfarten till Tomma var blåsig.

När vi kom upp till norrspetsen av Tomma ändrade vädret sig från att vara en stabil SV-vind till ostliga kastvindar. Det kändes som om kajaken skjutsades fram i vindkasten, det var bara att parera med sidostöd. Kepsar blåste bort, man skall ha en lina till dem.

Efter en studs letande efter lunchplats hamnade vi på södra sidan av Litlsellåtöya. Vi insåg snabbt att det inte var försvarbart att paddla vidare och letade efter tältplats. Norra sidan erbjöd hyfsade tältplatser, lite nära en stuga men efter att vi frågade ägaren var det OK.

Förflyttningen från södra sidan till norra erbjöd möjlighet att prova olika tekniker för start från strand med inkommande vågor.

Regnet avtog under eftermiddagen men vinden fanns kvar och mitt i matlagningen blåste ett tält sönder och alla fick rycka in som tältreparatörer.

Möte med Hurtigrutten på östra sidan av Tomma.

Måndag 17/7. Litlsellåtöya - Ulvöya

Vaknade vid 0630 tiden av att ena långsidan av tältet låg över mig. En tältlina hade lossnat i vinden. På med regnkläder och ut för att se över linorna. Det var som att kliva in i duschen! Gick ner till stranden och kollade kajakerna och blåste omkull. Väderprognosen 15- 20 m/s vind och regn visade sig att stämma.

Någon frågade "vem kom på idén att åka upp hit?" och "vad är fel på Ålandspaddling?"

Vi stannade i tälten tills eftermiddagen då vinden hade lugnat sig och vi kunde ge oss iväg på överfarten till Sandvär och Solvär.

Regnskurarna fortsatte hela tiden, men vi såg sol och blå himmel ca 30 sekunder. Det blev ganska sent när vi letade tältplats och resultatet var ingen höjdare. En udde med högt gräs i ett område omgivet av tidvattenkanaler. Det enda positiva var att vi måste tidigt iväg nästa morgon, innan lågvatten, annars skulle vi fastna 12 timmar eller vara tvungna att bära/släpa kajaker 500-600 meter.

Klart för paddling måndag eftermiddag. Gråmulet väder.	Överfarten mot Sandvær
Glada miner när vi är på väg mot Solvær

Tisdag 18/7. Ulvöya - Novvika (Lovund)

Regnskurar och regnskurar. Frukost halva tiden i tältet och halva tiden utanför. Vi stressade iväg innan viken nedanför tälten var tom på vatten. Ut mot Lovund i motvinden. Två långa överfarter innan en kort fikastopp. Det är lett att missbedömma avstånden då Lovund är så stort ute i horisonten. Det är även enkelt att ta ut huvudriktningen medan finnavigering kan vara svårare inemellan de långsträckta öarna.

Vi kom fram till SV sidan av Lovund vid lunchtid och hittade en vik som såg lovande ut på avstånd. Verkligheten var annorlunda, visserligen en fin sandstrand men fullt av ruttnande tång och skräp ovanför stranden. Detta kombinerat med en alltför brant tältplats gjorde inte stället till någon höjdare. Men när solen kom fram var det inge som ville fortsätta till en bättre tältplats, det fick bli utförsbacken.

Solen lockade de flesta till ett bad, nu fick man känna på hur kallt 8-10 grader är. Vi tog en promenad över till Lovundvär på kvällen och träffade en Lovundvärbo som berättade att måndagens vind var ovanligt kraftig för att vara på den här årstiden.

Senare på kvällen stack några ut och fiskade och de kom tillbaks med massor av fisk och satt och åt fisk halva natten.

Tisdag morgon, tidvattnet är på väg ut. Det gäller att komma iväg snabbt.

På väg in i Novvika på Lovvund

Onsdag 19/7. Novvika (Lovund) - Nordsolvär

Vissa åt fisk till frukost. Andra njöt av solen. Vinden hade lugnat ner sig och vridit till nordlig.

Rundade västra sidan av Lovund med fantastisk utsikt mot Träna. Stannade till på stranden vi borde ha övernattat på och såg Lundefåglar.

Därefter proviantering på Lovundvär. Lunchen intog vi på en liten ö söder om Jeöya med en nästan perfekt kritvit sandstrand.

Resten av dagen gick med till överfarten mot Sandvär som bjöd på utmaningar när det gällde navigering, ett perfekt utbildningstillfälle för den blivande kajakledare som var med.

Efter ett tungt motvindskör upp längsmed Solvär fick vi en del vågor på vägen ner mot Nordsolvär och tältplatsen.

David surfar på norra sidan av Lovund. Ögruppen i bakgrunden är Træna.	Træna.
Lunchstrand söder om Jeöya	På väg norrut vid Solvær

Torsdag 20/7. Nordsolvär - Onöya

Äntligen började det likna något, sol på morgonen lite lätta moln i havsbandet men molnfritt in mot fastlandet. På med solglasögon och solskyddskräm.

Vi stannade till för förmiddagsfika på Kvitvär. Sandstranden var ännu bättre än vad vi hade sett tidigare. När vi fortsatte mot Onöya dök en nyfiken havsutter upp framför kajakerna.

Överfarten till Onöya i nordlig sidvind var respektingivande.

Vi slog tidigt läger på sydvästsidan av Onöya. Det fanns till och med bord på stranden. Efter lunch och bad stack några ut för att fiska medan vi andra paddlade runt Onöya och fick ihop 26 km vid dagens slut.

Fiskarna fyllde sittbrunnen på vår Dolphin nr 24 (varning!) med torsk och åt fisk till middag samt frukost och lunch nästa dag.

Diskussion om färdväg	Fikastopp på Kvitvær
På väg in till Onöya. Vilken strand skall vi välja?	Kvällsstämning Onöya

Fredag 21/7. Onöya - Rössneset (Tomma)

Svettes ut ur tältet tidigt på morgonen. Helt vindstilla. Efter frukost delade vi upp oss. Fiskegänget paddlade runt Onöya innan överfarten till Tomma medan resten gav sig iväg mot Kvitvär och Sandvär. Sandvär landskapsvernområde var en riktig pärla, sandstränder överallt. Höga berg inne på fastlandet och glaciären Svartisen syntes uppe i nordost.

Efter fika var det dags för överfarten mot Tomma, en svettig historia när man måste klä sig efter vattentemperaturen.

Vid ankomst på Tomma var det bara att hoppa i vattnet. Sandstranden på Rössneset var nog den bästa lägerplats vi någonsin har varit med om. Fast fisket var inte lika bra som utanför Onöya men middag till halva gänget blev det.

En stor brännmanet.	Vindstilla och solig överfart mot Kvitvær. Längst ute i väster Lovund.
Sandvær. Sandstränder överallt.	Sandstranden på Tomma. Bättre lägerplats får man leta länge efter.
Glad fiskare.

Lördag 21/7. Rössneset (Tomma) - Nesna

Hemresedag. Vindstilla och solig morgon. Nu hade även insekterna hittat ut i värmen så det var skönt att komma ut på fjorden där det fläktade lite grann. På vägen mot Nesna såg vi valar och fick känna på tidvattenströmmar igen.

Några slutsatser

• Helgelandskusten slår allt när det gäller paddlingsområden. När det är sol är allt bättre och när det är oväder är det värre än de flesta platser.
• Området bjuder på krävande paddling där man måste ha stor respekt för vädret, den låga vattentemperaturen och de ibland ganska långa överfarterna.
• Som utbildningstur var paddlingen perfekt då vi fick prova på vind i fjordarna, fallvindar, tidvattenströmmar, tidvattenzoner, olika vågsystem, svår navigering m.m. Det enda vi saknade var lite häftigare dyningar.
• Vädret ställde till det i början så vi kom inte så långt som vi hade tänkt oss men å andra sidan med det vackra vädret de sista 3 ½ dagarna var allt glömt.

Kommer vi att arrangera en tur för deltagare där uppe? Inte säkert, i så fall är det nog dags att ta fram grad 6 på graderingskalan. Så om du som läsare känner dig lockad av området är ett sätt att komma med nästa gång vi åker upp - att anmäla intresse för att bli kajakledare.

Vi åker definitivt tillbaks. Planerna för nästa år drogs upp redan under bilresan hem. Vega världsarvsområde lite söderut lockar.

Utrustningen vi hade fungerade bra, bortsett från tältet som gick sönder. Paddeljackor och byxor är ett måste. De som hade Chotas (neoprenversion av eskimåernas stövlar) på fötterna hade en behagligare tillvaro än oss andra. På land var gummistövlar ett perfekt val de första dagarna, men det fungerade även med Seal-skin strumpor.

Paddelhandskar, antingen tunna neopren eller tumvantar neopren användes av de flesta.

Vi navigerade på norska terrängkartor (M711 serien). Utöver det hade vi detaljerade sjökort (Bluechart v 8.0) i en Garmin GPSMAP 60Cx vilket gjorde tillvaron ganska enkel.

Text och bild: Lars Kristian Stölen