Vandring i Padjelanta 20-29 juli 2007
Fredagen 20 juli lämnade vi ett soligt och varmt Uppsala och steg kl
17.40 på tåget norrut.
Lördag
På lördag morgon klev vi av tåget i Gällivare och medan vi väntade på
bussen passade en av deltagarna på att inhandla en ny termos på
Intersport. Under bussfärden hopade sig molnen och det regnade över
fjälltopparna. Framme i Ritsem hann vi precis till båten som gick kl 14.
I Änonjalme passade det alldeles förträffligt med glödkakor, ost, rökt
röding och kaffe på Kristinas kaffe innan vi började vandringen mot
Vaisaluokta. Mot slutet av vandringen genom björkskogen passerade vi
bron över Kuossajåkka och tittade in i kyrkkåtan. Vi blev inbjudna till
högmässa med bröllop kl 11 dagen därpå, men såg oss tvungna att tack nej
eftersom vi hade 18 km att gå den dagen. Sedan var det bara 1,5 km kvar
upp och ner över rötter och stenar. Väl framme var det dags för ett
kallt bad i Akkajaure.
Klicka på bilderna för att dem i större format.
Söndag
Efter en ljus natt vaknade vi till en vacker morgon. Molnen hade lyft
över Akka och vi njöt av utsikten från stugtrappan. Brudparet visade upp
sig i sina vackra kläder och vi önskade lycka till innan vi gav oss iväg
längs med stranden. Vi passerade kyrkkåtan och sedan började vi
stigningen uppåt. Efter en timme hade vi nästan lämnar björkskogen och
kunde njuta av utsikten. En fjällvråk seglade över fjällsluttningen och
skrek. Efter ytterligare en timme hade vi klarat av stigningen och nått
upp i dalen mellan Boalnotjåhkkå och Skajdetjåhkkå och upptäckte de
första fjällabbarna och en jorduggla. Vi avnjöt en skön lunch i solen
och fortsatte sedan längs Guossjajavre. De som gick först såg lämlar som
kilade under spängerna. Vi passerade vackra smörbollsängar och ett
snöfält innan vi kom fram till vindskyddet som ligger på ledens högsta
punkt. När vi fortsatte längs med nästa sjö, Gårsåjaure, syntes
Blåmanisen på norska sidan i fjärran. Mot eftermiddagen nådde vi
sluttningen ovanför Kutjaure och den vackra vyn mot Gisuris och Akka. I
sydväst blänkte Vuojatätno och längre bort låg Vastenjaure spegelblank.
Sluttningen ner mot Kutjaure var rik på blommor, Kung Karls spira,
brudsporre, björnbrodd, fjällvedel och mycket annat. Vid 17.30 var vi
framme vid Kutjaurestugan. Vi hann med ett skönt bad i den brusande
jokken nedanför bron innan det var dags för den gemensamma middagen.
Under kvällen föll ett lätt regn men det klarnade hoppfullt i söder.
Måndag
Vi vaknade till en ny vacker morgon. Vid nio-tiden var alla klara och
vi sa hejdå till stugvärden Roger med hunden Findus (tik). När vi hade
passerat bron tog vi en avstickare upp längs med Sieberjåhkå för att
beskåda vattenfallet. Sedan fortsatte vi i rask takt över fjällheden ner
mot Vuojatätno. Vi passerade de tre broarna över Vuojatätno som bara tog
2 personer i taget och tog sedan lunch på blåsig men myggfri plats nere
vid älven med utsikt in mot Sarek. Fortsättningen längs älven med bjöd
på en strålande utsikt över Sallohaure, Vastenjaure, norska fjäll med
mycket snöfläckar kvar och samevistet på näset. Den följande stigningen
uppåt kändes seg, men vi höll ångan uppe med blomstudier. Sista biten
hjälptes vi av åsynen av en havsörn med lysande vit stjärt förföljd av
ilskna fjällabbar. Uppe på högsta punkten tog vi eftermiddagsfika med
utsikt över Vastenjaure och Låddejåhkås delta och försökte oss på att
identifiera glaciärerna på norska sidan. Efter ytterligare några km över
fjällsluttningen såg vi Låddejåkkstugorna i dalen långt nedanför. Medan
dagens matlag förberedde middagen gick vi andra ned till jåhken och
tvättade oss. Fräscha och nybadade trängde vi sedan ihop oss i en av
sex-bäddstugorna för att äta middag.
Tisdag
Vi startade dagens vandring i lätt regn och passerade getingboet på
träbron före stugvärdshuset utan att någon råkade illa ut. Vid stora
bron kunde vi se en strömstareunge som satt och neg på en klippa.
Stigningen uppåt gjordes i lugn takt medan molnen lättade. Vi spanade
efter gröna kullar som kunde vara fjällrävsgryt och såg kanske ett, men
inga rävar. Däremot var det gott om fjällab och ljungpipare. När vi
nådde platån hade molnen lyft ordentligt och kunde återigen njuta av en
vacker utsikt. Vi passerade ett snöfält där några större strandpipare
höll till och fångade insekter och såg en harunge som låg och tryckte
alldeles invid stigen. Till lunchen hade vi utsikt över Virihaure,
Mielleätno och Sareks fjälltoppar, medan småspoven spelade och labbarna
hade flyguppvisning. I sluttningen ner mot Mielleätno började det regna
igen, men när vi kommit en bit upp i sluttningen upphörde det. Efter den
sista rasten följde några jobbiga km med vide, slipprig stig och sten
innan vi såg stugorna och samevistet vid Arasluokta. När vi kom fram
till stugorna följde en del frågande och organiserande innan vi hade
installerat oss i tre stugor. Lena G och Lena K drog nog vinstlotten i
4-bäddsstugan med riktiga myggfönster. När allt var klart letade vi
badplatser med mer eller mindre framgång och så var det dags för dagens
middag. Utanför stugan rådde en mycket vacker kväll med många myggor.
Onsdag
På morgonen låg molnen lågt men de lättade efter hand. Dagens tur med
lätt packning startade när alla hade handlat glödkakor. Vi tog den
kortare stigen tillbaka till bron över Mielleätno. Solen kom fram och
myggen. Vi följde leden en bra bit uppåt innan vi vek av mot Allak. Vi
strosade över fjällsidan, ägnade oss och botanik och njöt. Att gå över
en äng med doft av brudsporre och se ut över Virihaure en solig
sommardag slår det mesta. Lunchen intogs vid ett litet vattenfall med
strålande utsikt. På snöfälten uppe på Allak gick renarna och ovanför
dem seglade en havsörn och en kungsörn. Vi slet oss från den vackra
utsikten och fortsatte en bit längs fjällsidan, men vände när vi hade
stött på en fjällabbsunge och en hel kull med dalripor. Regnet som vi
hade sett på andra sidan dalen närmade sig och när vi gått en bit på
leden var det dags för regnkläder ett tag. När vi kom upp på sluttningen
efter bron upphörde regnet och regnställsjackorna åkte av igen. Vid sex
var vi tillbaka till stugplatsen igen. Nu hade vi lokaliserat de bra
badplatserna nedanför bron och nere vid sjön. Den gemensamma middagen
lagades under överinseende av stugvärdens barn Siri och Johan som
berättade att på sommaren åt de fisk och potatis. Till middagen kom
stugvärden och gav oss intressant information om livet för renskötande
samer. Denna natt hade trycket på stugorna lättat, så med fem i varje
6-bäddsstuga kändes det lättare att andas.
Torsdag
Under natten hade regnet trummat mot taket och på morgonen låg molnen
lågt. Vi gav oss iväg vid 10-tiden sedan vi hade inhandlat glödkakor
m.m. Stigen slingrade sig uppåt över bergknallar och mellan sjöar.
Nedanför oss låg Virihaure spegelblank. Vi gjorde ett stopp vid en fin
blomstersluttning med fjällsippa, fjällspira, fjällviol, svarthö,
gulldraba m.m.. När vi kommit upp på höjden blev blåsten kall och sedan
kom regnet. Vid lunchtid regnade det som allra mest, så vi sökte lä och
lite skydd av ett klipputsprång vid en jokk. Efter lunchen upphörde
regnet, men i stället lade sig dimman. Stigen slingrade vidare i det
kuperade landskapet och efter ett tag såg vi Virihaure under dimman och
gick ner genom björkskogen och över spångade myrar mot Staloluokta,. Vi
fick en egen stuga, Lillstugan med två sexbäddsrum. Efter fika och bad
handlade vi middagsmat i ”shopen”. Under kvällen fick vi också hjälp med
att få igång gasolkaminen i torkrummet så att vi kunde torka våra blöta
kängor och kläder.
Fredag
Vi vaknade till en strålande morgon. Staloluokta och Padjelanta visade
sig verkligen från sin allra finaste sida. Med start kl 9 gick vi en bit
på leden mot Tuoddar innan vi vek av uppåt mot dagens mål Gierggevarre.
En fjällvråk seglade över oss, medan vi vandrade uppåt över
blomsterängar med fjällspira, fjällblära, dvärgyxne, fjällnejlika,
fjällklocka och fjällsippa m.m.. Under stigningen uppåt blev utsikten
över fjällen och sjön ännu mer hänförande. Ett moln lade sig över
toppen, så vi åt lunch väl påklädda uppe på vårvinternivå. Ett brant
snöfält hindrade vår vidare vandring runt toppen 1356 möh vilket gjorde
att vi vände tillbaka längs sluttningen. Medan vi gick neråt kom solen
fram igen och värmen och vi fick ännu en fin vy, nu över Staddajåkk och
Sulitelma. Leden tillbaka till Stalo gick i ett varierande landskap med
blåklocksängar, våtmarker och kullar. Vi hann tillbaka i tid bastun och
fick ett härligt bad i sol. Till middag njöt vi av nyfångad röding och
glödkakor.
Lördag
Lördag 28 juli: Den sista dagen i Padjelanta bjöd på en vacker men
blåsig morgon. Några tog sovmorgon, några strosade runt i byn och 4
deltagare begav sig iväg upp på Unna Didder. Uppe på toppen kunde vi
beundra utsikten över hela Virihaure och vinka till våra färdkamrater på
stugtrappan. Sedan tog vi en mycket brant väg nerför genom videbuskage
och frodig björkskog innan vi till slut nådde vi stigen strax ovanför
Staloluokta minilivs. Stugan städades mycket noggrant och sedan gick vi
ner till helikopterlandningsplatsen för att kl 13.55 vinka av Måns,
Birgitta, Karin, Lena O, Lena K och Anette som steg in i helikoptern som
sedan flög mot Ritsem. De visade sig sedan dra dagens vinstlott, de fick
fika i solsken vid Ritsems fjällstation med utsikt över Akka. Vi andra
fick vänta två timmar till, men fick till slut en mycket fin färd ner
över Tarradalen i mycket bra sikt och landade utanför Kvikkjokk 15.15.
På vägen till busshållplatsen vid kyrkan fick vi en åskskur över oss.
Bussen tog oss via Jokkmokk till Murjek där vi klev på tåget söderut och
så var gruppen återförenad igen.
Text: Lena Douhan Håkansson
Bilder: Lena Douhan Håkansson och Måns Berg |
