Kajakvecka i utskärgård

31 juli - 7 augusti 1999

Sedan slutet på 80-talet då jag seglade med familjen har jag haft en dröm om att få komma till Röder och Lygna i yttersta skärgården. Då var det alltför riskfyllt att ge sig så långt ut. Vid två andra tillfällen, 1991 och 1998 har jag varit på väg med kajak men hindrats av för dåligt väder. Nu i våras meddelade två av våra ledare i Uppsala friluftsfrämjande att de ville leda en veckotur till båda dessa hägrande skärgårdar. Efter en viss tvekan om jag skulle klara av det, anmälde jag mig som deltagare.

Turen leddes av Ralf och Pelle. Ralf paddlade tvåmanskajak med sin fru Ingrid. Pelles fru Lena W var också med och dessa fyra känner jag från tidigare äventyr. Förutom dessa och jag själv deltog följande personer: Lena K som jag paddlat med tidigare. Lena är duktig på fåglar vilket var jättekul. Hon kunde tala om vad det var som flög och simmade kring oss. Karin M som bidrog med massor av roliga historier och vekar vara en person som kastar sig mellan äventyren. Hon klättrar i berg och hade varit på cykelsemester i Patagonien. Karin B (ja vi var två Lena, två Karin och första dagarna även två Eva) brunbränd efter att redan ha paddlat på Västkusten en vecka. Hon visade sig vara ovärderlig eftersom hon var utbildad massös. Anna var kompis med Lena B sen gymnasiet. Anna hördes mest och hennes spontana kommentarer gav mig många hjärtliga skratt. Hon var dessutom en tillgång genom att hon blev kissnödig först och därmed gav oss andra några extra andhämtningspauser. Ja, jag sprang oftast också iland och bevattnade de uttorkade skären när jag ändå fick tillfälle. Karin och Karin och Anna kände varandra sedan tidigare och lagade mat tillsammans. Att dela maten på tre verkade ganska knepigt emellanåt. Sedan var det Kurt, en brunbränd, senig tystlåten man. Hans fiffiga lösningar på packningsproblem i en kajak var värda stor beundran. Han använde en mängd gamla plastförpackningar. Karin M och Kurt hade känt varandra länge och brukade klättra ihop. Det första dygnet hade vi två extra deltagare Eva B och Gunilla G som jag paddlat med många gånger tidigare bägge två.

Nu är bakgrunden klar och vi kan börja. Vi startade i Kapellskär. Innan jag kommer iväg undrar jag alltid om det är värt allt bök med packning, planering, inköp och kånkande . Det är väldigt tungt att bara allt, inklusive 20 liter dricksvatten som måste med. Sedan är det alltid en gåta hur man till slut får plats med allt i kajaken. Vatten som sagt och tält, gummimadrass, sovsäck, regnkläder, extra kläder, mat för en vecka mm. Men otroligt nog, det går alltid. Litet whisky, ett par flaskor vin och några burkar öl går också ned. När jag sedan har fått kajaken i vattnet och stängt till kapellet, då vet jag varför jag gjort mig allt detta besvär. Känslan går nog inte att förstå för vem som helst. Det är rofyllt, tryggt och varmt och ombonat även om det blåser. Kajaken och jag blir ett och vi vet att vi kan handskas med havet med hjälp av paddeln. Ett undantag finns. Stark medvind känns otryggt. Då har jag inte kontroll utan kajaken svänger hit och dit. Stark motvind är jobbigt, men då har man kontroll. Ingen av oss har roder utan kursen hålls med hjälp av skädda, en liten plåtbit som fälls ned olika mycket beroende hur vinden ligger på. Den fungerar som ett slags centerbord.

Nu ger vi oss av mot SO alla tolv. Klockan är halv ett, solen skiner och det blåser ganska ordentligt från S dvs. snett emot oss. Härligt att komma iväg, men det är rätt jobbigt i motvinden. Vi paddlar i lä N om Vidinge och sedan söderut mot Vidingsöra. Nu blev det några som kom efter ute på fjärden. Anna och jag bevattnar Vidingsöra och så småningom kommer Lena W och Kurt. Det visar sig att Lena fått upp lunchen mitt ute på fjärden. Konstigt, hon som alltid orkar och är glad och pigg.

Ingrid erbjuder sig att byta plats med Lena så nu får hon vila fram i K-2 an och Ingrid upptäcker att det är kul att paddla Lenas Eskimo, den kajaktyp som jag också har. Varför stannar vi inte? tänker jag . Det skulle jag absolut gjort om jag varit ledare. Klockan var runt fem och vi var ganska trötta allihop. Nehej Pelle och Ralf ville komma långt ut. Och vi kom långt. Rödlöga Storskär blev vårt första nattläger. En perfekt nattplats precis där jag stannade förra året på en tur, men då bara för fika. Den ligger på udden i NO.

Ett perfekt nattläger ska ha följande egenskaper: Släta klipphällar med goda möjligheter att dra upp kajakerna. På de släta hällarna ställer vi upp tälten. Det ska vara fri utsikt mot solnedgången och morgonsolen. Sedan ska det finnas ett bra bad och dykställe och möjlighet att komma upp ur vattnet igen. Lä för vinden är ytterligare ett krav. Vi hittar idealiska ställen nästan varje kväll. Var och en väljer sin tältplats och sätter upp tält och bäddar i ordning. Några av oss pumpar gummimadrasser. Det är hårt på klipporna. Karin M svär och river ut allt ur sin kajak. Den läcker och allt är blött. Ralf och Pelle vänder på kajaken och letar sprickor och hål. På med lagningsplast. Det visar sig att de får göra om lagningsförsöken flera kvällar innan den blir tät. Så väljer vi en bra gemensam matplats och börjar fixa mat på våra Trangia kök. En liten whisky under tiden sitter fint. De flesta av oss tar ett dopp före maten och byter till torra varmare kläder. Första kvällen frossar vi i färska varor, kanske en biff, färsk potatis och grönsaker. Eva B bjuder på små godsaker till förrätt, pumpernickel med getost och marinerade torkade tomater och så en litet blad färsk basilika. Hon har alltid den piffigaste maten. Vi pratar mattips och paddelminnen och andra friluftsupplevelser. På med radion 21:50 för att höra sjörapporten. Oftast får vi då litet andlig spis på köpet i form av en psalm. Kvällsandakten är före väderapporten precis som i Lasse Åbergs film, SOS sällskapsresan. Det verkar bli fint nästa dag. Alla är trötta och kryper in i sina tält. Lena W mår bra igen. Så ser våra kvällsrutiner ut så gott som varje kväll.

Jag sover ensam i mitt lilla fina kupoltält. I natt sätter jag bara upp innertältet.

Söndag 1 augusti

Morgonrutiner

God Morgon Eva!
Ralf väcker oss klockan sex! Fy så tidigt, men solen skiner och det är kav lugnt. Hurra jag kommer att få paddla till Röder! Äntligen!

Direkt i havet för morgontvätt och så på med shorts och linne. Frukost och så göra matsäck. Vi river tälten och lyckas med stor möda få in allt i kajakerna igen. Det tar sin tid på mornarna. Innan vi ger oss iväg går de flesta iväg åt olika håll med en toarulle och eventuellt en liten spade i handen. "Upptaget!" kan det låta från busken som jag just valt till toalett så det gäller att hitta ett eget ställe där man kan få vara i fred. Jodå alla kommer lättade tillbaka och vi kan ge oss av. Vi försöker komma iväg halv nio men oftast blir det runt nio.

Mot Röder

Ralf väljer raka vägen till Röder dvs. rätt österut först ca 2,5 km mellan öar och sedan ca 7 km över öppet vatten. Solen skiner. Det är hett och kav lugnt. Det blir en otrolig upplevelse att bara glida iväg så långt. Ibland får jag för mig att det skulle kunna vara ett marmorgolv vid sidan om mig som jag kan kliva ut på. Vi sitter mest tysta och njuter av det storslagna. Någon har sagt till mig att människan behöver se horisonten ibland för att må riktigt bra. Jag tror det ligger sanning i det. När vi nästan kommit fram ser vi en motorbåt som styr upp mot ett par små skär och stannar till där. Sedan kör han fram till oss och säger "Vill ni se något häftigt så paddla dit. Det ligger flera sälar på klippan där borta". Alla vill dit och titta trots att vi nu är ganska trötta. När vi kommer fram är klippan tom, men vi glider fram ändå. Plötsligt sticker det upp ett nyfiket huvud med mustascher. Så dyker den igen och kommer strax upp på ett nytt ställe litet närmare. Den ser ut att vara ganska liten. Så tittar Pappa säl upp litet längre bort. De är nyfikna. Man ser botten på ett ganska stor område så jag förstår att de har bra fiskevatten här. Jättekul att få se säl ute i det fria. Inte bara på Skansen. När alla har tittat färdigt och några har tagit kort så vänder vi mot Röder igen som också kallas Norrskärgården. Vi går iland på en udde i norra änden av ögruppen. Där äter vi lunch och solar och badar. Klipporna är så slipade och fina här längst ut i kustbandet. Norrsidorna har de finaste klipporna eftersom inlandsisen slipat dem mest. Det är väldigt torrt på öarna. Framför allt småbjörkar är alldeles gula. Vi tar oftast 1,5-2 timmars lunchrast. Det blir den stund på dagen då man kan vila litet. Första dagarna har de yngre baddräkt på medan vi som paddlat tillsammans tidigare struntar i badkläder men håller oss män för sig och kvinnor för sig när vi plumsar i. Så småningom under veckan badar alla naket och ogenerat.

Röder

Vi paddlar runt för att se hela ögruppen. Efter att ha inspekterat hela området väljer vi nattläger på Österskäret. Anna, Karin B och jag bestämmer oss för att sova under bar himmel längst ut på en udde. Först badar vi och äter som vanligt och så gör Kurt upp en eld medan Pelle och Ralf gör ett nytt försök att laga Karin M´s kajak. Jag hittar några övermogna hjortron. Karin berättar roliga historier och stämningen är hög.. I en liten vattensamling med gräs runt om får vi syn på en fågel, en vadare ser jag. Lena K säger att det är en Brushane. Kul då har man sett en sån. När det börjar mörkna upptäcker vi att ön är full av okyssta prinsar dvs. grodor. Det är svårt att sätta ned foten utan att trampa på en. Längst ut verkar det ändå inte finnas några. Vi kryper ned i våra sovsäckar och jag somnar snabbt. Vid halv fyra måste jag upp och kissa. Gud så vackert det är. Himlen börjar färgas röd i öster och allt är tyst. Jag somnar inte med en gång utan ligger och ser solen gå upp. Det är detta jag ska leva på under den långa vintern och jag suger i mig allt det vackra och stora.

Måndag 2 augusti

Mot Lygna (Söderskärgården)

Pelle kommer och väcker oss. Pelle och Ralf turas om att ha huvudansvaret varannan dag. Karin B är svårväckt . Hon har satt i öronproppar för att kunna sova. Tänk, jag som tycker om att höra vågskvalpet. Det är rofyllt och sövande tycker jag. Hon berättar att hon såg en groda alldeles bredvid sig i går kväll. Men då satte hon i öronpropparna och blundade. Precis som om grodan inte fanns då! Vi pussade i alla fall ingen så vi fick inga prinsar. Morgondopp , frukost och ipackning och så iväg. Kanonfint väder igen. Först paddlade vi bort till huvudön, Storskäret där det finns en liten gammal fiskeby bestående av små röda stugor. Strax norr om byn och en bit in på ön fanns en pump där vi kunde fylla på med dricksvatten. Det var brunt, men smakade OK. Nu beger vi oss söder ut eller SSO för att vara mera korrekt. Mot Söderskärgården som också kallas Lygna. 3-4 km söderut och bara litet motvind. Ännu en fantastisk dag. Vi kommer snabbt till ögruppen och paddlar runt och tittar på öarna. De är låga och flata. Det är väldigt vackert. De flesta öarna är fågelskyddsområden, men bara till den sista juli så vi kan paddla fritt. Vi ser både Rödbena och Grönbena och nu känner vi igen Brushanen också. En halvstor grå fågel flyger förbi. Gök säger Lena. Va? En gök här ute. Ja så var det. Speciellt vackera var Söderraden och därefter Kläpparna där stannade för lunch och bad. Utterrumpan hette ön mellan dem, vilket namn !

Skarv

Rätt ut i öster hägrade nu ögruppen Skarv. Karin M och Kurt stannade och vilade på Kläpparna eftersom vi bestämde oss för att slå nattläger där. Vi andra gav oss iväg rakt österut ca 4 km till Skarv. Tänk att få komma hit allra längst ut mot öster. När vi kom fram möttes vi av tordmular och enstaka tobisgrisslor. De ser ut som små pingviner. Tordmulen flyger lågt över vattnet som en flygande tjock svartvit cigarr där vingarna viftar fort, fort. Tobisgrisslan är smäckrare och har röda ben och fötter mot det svartvita. Längst ut ser en ö ut som om den har en stor port mitt på. Det finns faktiskt fler som tagit sig så här långt ut. En stor segelbåt till och med. Vi gick i land på Bodskäret för att leta efter gamla husgrunder som Pelle läst om. (Både Ralf och Pelle är i byggbranschen) Gallskrik från Anna som just höll på att kissa på en stor huggorm! Vi hittar husgrunderna som Lena W läser högt om i sin bok. Dessutom finns det stenar med ingraverade kompasser och labyrinter. Hur kan det varit att bo här på 1800-talet? Husen har legat vid en mycket skyddad naturhamn som nu inte kan fungera som hamn på grund av landhöjningen. Ön är ganska hög trots att den är liten, kanske 200m lång. Vi fikar och snart snarkar Ralf i Ingrids knä. Ja, vi är fler som slumrar till på den soliga klippan, men så blir det litet kyligt och vi ger oss av.

Tillbaka igen. Nu har det blåst upp litet eller är det bara kvällsbrisen. Motvind är det i alla fall och fler av oss tycker det vore skönt om avståndet varit litet kortare. Men strax är vi tillbaka och får up våra tält. Bara innertält för mig igen, men ett tält i alla fall för grodornas skull. Till middagen bygger Ralf som vanligt bord och stol till sig av stenar och träbitar som han hittar. Anna som är förtjust som ett barn mest hela tiden utbrister. " Tänkt vilket fint ställe ! Man kan se åt båda hållen !" Det lät så roligt att vi gapskrattade. Hon hade nästan rätt. Vi såg hav inte bara åt två håll utan nästan runt om. Kurt eldade igen. Det var jättemysigt, men det brann litet för bra. Det pyrde länge ur en grästuva intill. Det här var också en grodö ! Tur att jag satte upp tältet.

Tisdag 3 augusti

Ut-Fredlarna

Det fina vädret fortsätter. Nu styr vi mot SV och Ut-Fredlarna. Men först inspekterar vi hamnen på Hamnskäret. Vilken fin hamn. En liten väldigt skyddad vik ca 100m djup med ett par små röda hus. En snäll hund och en katt kommer och tittar på oss. Därefter åker vi tillbaka till Söder-Raden för Karin M tror hon tappat sin solkräm där igår. Nej, den hittar vi inte ( den dyker upp ur en vrå i kajaken två dagar senare). Nu så paddlar vi mot SV. Fika paus på första fina ön, Tärngrunden. Där var det nästan ännu finare än det vi sett tidigare. Flera låga släta ganska stora hällar inom ett stort område. Karin M mår dåligt och har dessutom ont i sin arm. Efter en ovanligt lång bad- och kaffepaus ger vi oss iväg igen med Karin fram i K-2an och Ingrid tar över Karins kajak.

Vi kommer in i Utfredlarna. Här har jag varit förr , med kajak förra året och plötsligt minns jag hur vi seglade rakt igenom här på väg mot Svenska Högarna för länge sedan. Här finns många små bodar som nu fungerar som fritidshus. Vi lämnar sopor och nyttjar dasset. Vilken lyx ! Ut-Fredlarna är en vacker och på något sätt hemtrevlig skärgård. Varför vet jag inte, en känsla bara. Många segelbåtar passerar på väg mot SO och Svenska Högarna. Vi väljer bort Högarna och paddlar rakt söderut i stället mot Gillöga (precis i kanten på kartbladet 11K SV). Jag får syn på en segelbåt på väg mot Högarna. Den har en orange JAK (jolle ) på släp och får för mig att det är mina gamla grannar. De är för långt bort. Jag får fråga dem senare. Vi gör en nödvändig rast på en liten kobbe mitt på fjärden, Enkobb. Den är så liten, men jag tror att en segelbåt skulle kunna lägga till i den lilla djupa viken mot N. Långt framför oss ser det ut som om en kajak ligger stilla. När vi närmar oss, visar det sig vara ett litet långsmalt lågt skär, med en havsörn på. Den lyfter till sist när vi är ca 50 m ifrån den. Några i gruppen kommer efter och får glädjen att se säl igen.

Gillöga

Gillöga närmar sig äntligen. Det var ca 10 km från Fredlarna. Vi är trötta och hungriga. Ralf gör en välbehövlig rast för eftermiddagsfika på ön Österskär. Det är alldeles stilla och runt 30 grader varmt. Uppiggade inspekterar vi nu Gillöga arkipelagen noga. Vi passerar små kanaler med fiskestugor runt, pratar med en man som fiskar från sin segelbåt, dåligt med napp. Vi ser abborrar på grunt vatten i en liten vik. Ja det är otroligt vackert igen. Vi ser en klunga segelbåtar som lagt till för natten. Så många öar och alla segelbåtar ett enda ställe, tätt, tätt. Stackars dem!

Nu ska vi leta nattläger. Det blev inte så lätt. Till sist hamnade vi på Yttervingen en ö av typ "Natursnusk" som blev ett nytt begrepp. Full av fågelskit och små sumpiga vattenpölar men helt OK. Det kan ju inte alltid bli perfekt. Lyxåtgärd, jag tvättade håret i badet före maten. Middagen åt vi sent vid 9-tiden högst upp på ön. Jag var väldigt trött och hoppades på en kortare tur nästa dag.

Onsdag 4 augusti

Stora Nassa

När vi vaknar är det dimma. Vi som ska paddla över stora vatten. Det får bli på kompasskurs. Dimman kommer och går i slöjor. Det är så stilla i dimma. Eftersom jag av erfarenhet vet hur svårt det är att navigera i dimma blir jag litet rädd, men bara litet. Pelle och Ralf fixar det här. Vi ska gå rakt Västerut mot Nassa. Det blir svårt att missa alla öar och i så fall går vi ju mot fastlandet. Min oro var helt obefogad. Dimman lättar och vi glider fram mot Stora Nassa som plötsligt blir synlig ur dimman. Vi trixar oss igenom de fågelskyddade öarna och hittar en som vi får rasta på, Långkobben i södra delen av ögruppen. Vi snirklade runt bland de höga öarna och stannade på den nordligaste udden för en härlig badrast med lunch. Där dök alla och simmade som barn. Killarna hittade stenar en bit ut som de poserade på som näcken i tredubbel upplaga. Det såg för roligt ut, som om de satt på vattnet alla tre. Tänk vad härligt att efter ett dopp i det klara friska vattnet få sträcka ut sig naken på en slät solvarm klippa. Jag njöt i fulla drag.

Kallskär

Norr ut väntade nu Kallskär. Solen skiner och det är fortfarande riktigt varmt i luften och vindstilla. Vi går på insidan och ser de ljusa släta runda hällarna. Men vi stannar på en ganska misslyckad plats för e.m. fika och väderrapport. Natursnusk i grund grumlig vik. Jag tog mig en tupplur så det spelade ingen roll. Dags att söka nattläger. Efter mycket letande väljer vi en nordudde av Skjutkobbarna. Anna och jag lägger våra kajaker längst ut på udden och alla sätter upp sina tält. Efter middagen blåser det plötsligt upp och Annas och Lena K´s tält far iväg och vågorna hotar att driva iväg vara kajaker. Full fart, alla hjälps åt att förankra tälten med fler och större stenar till linorna och Anna och Lena delar tält. Starka karlar bär upp våra kajaker högt upp på land. Hur ska detta bli med stark motvind i morgon. Det blir tufft.

Torsdag 5 augusti

Ängkärs skärgård

Det verkar otroligt, men när vi vaknar skiner solen över ett spegelblankt hav igen. Efter de vanliga morgonrutinerna ger vi oss av mot Ängskär. Tänk att få vara med om detta vackra storslagna ännu en dag! Ängskär, huvudön är ganska stor och lummig med några hus på. Längst upp finns den djupa viken där seglare brukar lägga till. Dags för fika på Judskäret i NV. Sol och bad igen. Otroligt vilken tur vi har med vädret.

Rödlöga

Några behöver köpa mat och fylla på vatten varför Ralf väljer att gå via Rödlöga trots att vi andra är villiga att dela med oss. Nu blåser det en del emot och vi har 5 km över öppet vatten utan paus. Jag får ont i en muskel i övre delen av ryggen. När vi äntligen kommer fram så ber jag Karin B att massera min onda muskel. Rena trolleriet . Jag får lägga mig på klippan och hon masserar bort det onda. Dessutom kom det inte tillbaka. Vi paddlade i ganska hård motvind genom "kanalen" som går S-N och därefter på nordsidan om själva Rödlöga fram till ångbåtsbryggan. Hoppsan tillbaka till civilisationen kändes det som, med snabbköp och glass. Några skrev vykort.

Rödlöga Storskär (igen)

Nu blåste det ordentligt nordlig vind när vi styrde mot öster igen. Vi hittar en fin plats på Långskär i södra delen av ögruppen. När vi närmar oss ser vi två havsörnar på en kobbe. De lyfter när vi kommer nära. En av dem har en mycket tydlig vit del bak på stjärten. Ön är hal. Bägge Lenorna badar ofrivilligt med kläderna på när de råkar gå på det otroligt hala bandet av alger närmast vattnet. Nu ser det ut att kunna bli oväder så jag har yttertältet på liksom förra natten. Vi får litet regn på oss och torka kläder går inte. Efter maten föreslår Lena K att vi ska leta efter havsörnarnas bo som hon tror finns på ön. De flesta av oss nappar på förslaget. Öar i skärgården är rena urskogen. Vi pressar oss igenom ensnår och hagtorns buskar, ner i skrevor och över klippkammar. Plötsligt står vi i en liten glänta och Pelle får syn på en stor rishög i en gran. Vi hittade det alltså. Vi lyckades dessutom ta oss ned till marken under granen rakt under boet. Fantastiskt, där var som ett helt täckt rum och på golvet låg skelettdelar av diverse djur. Litet mörkt och hemskt var det. När vi sett oss mätta bestämde vi oss för att försöka nå stranden och följa den tillbaka. Det var inte lätt. På ett ställe skulle vi upp för en brant klippvägg. KlätterKurt rasade ned på massageKarin och de slog sig båda, men inga större skador. Jag tog en omväg. Myggigt var det också. Så småningom kom vi tillbaka genomsvettiga och då var det härligt med ett kvällsdopp.

Klockan 3 vaknar jag av åska och regn. Blixtarna var så starka att jag blev bländad genom tältduk och ögonlock. Mullrandet tycktes vandra runt i cirkel från ö till ö. Kissnödig ! Hur gör jag? Jo klär av mig naken och har handduk till hands i tältet så slapp jag blöta ned kläderna. Det är ingen idé att vara rädd så jag somnar så småningom. Det har slutat regna på morgonen, men mycket är blött. Tält, gummimadrass och en del kläder. Dessutom hade min kajak börjat läcka så en del kläder var redan våta. Vi lagt den upp och ned för att den skulle torka för att kunna lagas. En stor padda hade bosatt sig där. Den ville inte lämna kajaken. Med en viss möda så fick jag ut den. I med allt det våta och så iväg norrut igen.

Fredag 6 augusti

Rödlöga-Norrpada-Söderarm

Det blåser en del rakt emot oss. Vi passerar vårt första nattläger på Rödlöga Storskär. Idag mår jag inget vidare. Lätt huvudvärk och illa mående. För litet vätska, för litet sömn och kanske för mycket paddling för mig. Vid första rasten i Norrpada tar jag ett par aspirin och försöker dricka så mycket jag kan. Nu blir det riktigt tufft. Hård motvind i ca 7 km och det mesta över öppet hav. Men det är kul med vågor och det är värst i början. Vi tar lä bakom varje liten kobbe som vi kan hitta och pustar litet. Till slut når vi Södra Rammskär längs söderut i Söderarmsskärgården. Jag är blöt och fryser, så jag byter till torra varma kläder. Det blir en blöt, regnig rast men vi har regnkläder och IKEA-kassar till skydd. IKEA-kassar har nästan alla paddlare. De är superbra att ha i kajaken och bära saker i när man ska iland. Det ser rätt festligt ut med alla blå kassar och någon gul. IKEA borde kunna utnyttja detta i sin reklam. Just nu är det inte så där väldigt charmigt att vara på paddelsemester. Jag tar på de böta kalla kläderna igen och tar en aspirin till och så paddlar vi vidare. Mot NO och det blåser nordligt. Vi får höra senare att det blåste 9 m/s rakt emot oss. Inte konstigt att man fick ta i.

Efter en del letande hittar vi en fin udde på en ö som hette Idskär. Det blir litet tätt mellan tälten och matplats precis utanför, men det känns mysigt. Vi hinner faktiskt vila och bara slappa en stund och solen bryter fram igen. Oh, så skönt att bara vila i solen. Burkpyttipanna är faktiskt väldigt gott ! Med oliver till ! Oliver fyllda med citron. De var poppis. För att se solnedgången går vi upp på en hög klippa som Ralf döpte till kamelpuckeln. Karin berättar historier och allt känns fint. Sista natten i tältet. Det ska bli skönt att sova i riktig säng och bada i badkar.

Lördag 7 augusti

Söderarm-Kapellskär

Ralf leder oss norrut till öar som jag paddlat runt förr. Söderarms skärgård är väldigt fin att paddla i. Många öar att snirkla runt och vackra hällar. Det blev inte alls så blåsigt som prognosen sagt och nu skiner solen igen. Det är underbart härligt. Vi fortsätter sedan västerut mot fastlandet. Vi hinner med både förmiddagsfika och lunch med bad. Nu ska vi över farleden där Finlandsfärjorna går. Tänk så stora de är. Som höghus som sticker upp även bakom öar. Det känns väldigt fel med dessa kolosser i en skärgård som nu känns som vår efter en vecka. Vi passerar Fejan som tidigare var karantän för misstänkt smittade sjöfarare. Nu är det vandrarhem och restaurang. Till sist blåser vi iland på sandstranden i Kappellskär där vi startade för en vecka sedan.

När allt är inpackat och kajakerna surrade på släpet, ger vi oss av. I Rimbo äter vi hamburgare och glass hopträngda i kvällssolen på en trappa.

Tankar om turen

Vi fick uppleva alla skärgårdarna som vi drömt om. Vi fick dessutom göra det i ett fantastiskt väder. Det enda missödet var Karins onda arm och några läckande kajaker. Bägge problemen ordande Ralf och Pelle galant. Ralf paddlade K-2 an själv med Karin fram mest hela tiden. Ingrid upptäckte att hon klarade av att paddla själv. Mitt behov av starka naturupplevelser blev ordentligt tillfredsställt. Det går inte att beskriva i ord hur det känns att sitta så nära vattnet och ta sig fram över stora vatten med bara hav och några små öar i sikte. Det blev mycket paddling över stora vatten. Sammanlagt paddlade vi ca 15 mil dvs. ungefär 2 mil per dag. Vi hade jättetrevligt. Tänk att det alltid är så trevliga människor som paddlar. Kul hade vi också. Men jag blev trött och varken metspöt, boken eller akvarellfärgerna kom till användning.. Det var litet för tufft för mig. Upp sex varje morgon och ingen dag med lugnare tempo utan full fart från tidiga morgon till efter sjörapporten klockan tio. Men det var absolut värt ansträngningen och nu har jag sett Röder och Lygna och Skarv som jag önskat så länge. Det är en särskild känsla att veta hur det är där längst ut innan bara havet tar vid. Nu vilar jag och samlar de fantastiska intrycken.

Eva Lönberg skrev detta måndag-tisdag efter turen.
eva.lonberg@uppsala.frilufts.se

Tillbaka till Kanotdagboken

[ Första sidan ] [ Friluftstipset ] [ Dagboken ] [ Länkar ] [ Kontakta oss ]