Ledarutbildning i Sarek

April 2001

Vinterprogrammet för 2001 bjöd inte på någon långtur i tält. En av anledningarna var att vi var upptagna med att trygga fjälledarsläktets fortbestånd. För att det skulle gå lite fortare valde vi att börja med ett någorlunda färdigt material. Tre heltända och intresserade deltagare från förra årets tälttur tillsammans med fyra ledare och en "övrig fjällräv" drog till Sarek över påsk. Två av ledarna var visserligen kanotledare, men man kan ju inte få allt. Kanske möter du David, Johan eller Jonas på din nästa tur med oss.

Vår färd startade vid Suorva, därefter gick vi in mot Ähpar, men svängde upp i Guhkesvagge. Därifrån gick vi tvärs genom Sarekmassivet genom att utnyttja vägen över Oarjep Sarekjiegna, "dörrhålet" mellan Spijkka och Svarta spetsen och vidare ner över Tjågnårisjiegna. Sedan Mikka Guopervágge, Alggavágge, Ahkávágge och upp på Jågåsjgaskajiegna via passet mellan Kanalberget och Axel Hambergs topp. Ner i Rapadalen, vidare till Pielaslätten och så ut igen samma väg vi kom, till en dusch och bastu vid Sjöfallshotellet.
Det var turen i ord. För att se en karta kan du använda lantmäteriets tjänst kartsök. Skriv "Sareks nationalpark" i sökrutan och zooma in till lämplig storlek.

Klicka på bilderna för att se en förstoring

Från dammarna vid Suorva genom skogen upp mot fjället går ett skoterspår som renskötarna använder. Underlättar skidåkandet otroligt mycket, vad man än tycker om snöskotrar	På väg mot första övernattningen. Ähpar i bakgrunden. "Ähpar" är  den samiska motsvarigheten till svenska folktrons "myling"; spöket av ett i lönndom fött och mördat odöpt spädbarn. Huvva!
Vi gör ett blocklä för lunch i Guhkesvágge. Där blåser det alltid!	Lägerplats i lä av Oarjep Sarekjiegnas sidomoräner.
David leder oss upp för Oarjep Sarekjiegna mot passet mellan Spijkka och Svarta spetsen	Belöningen för slitet i backen upp för glaciären. "Hela" Sarek framför oss. Tjågnorisjiegna närmast.
Vi tältar på Tjågnåris sydvästra sluttning. Branta berget i bakgrunden är Låddebákte, välkänt för alla Rapadalsvandrare.	Väderprognosen spår sämre väder. Vårt läger är ganska utsatt och vi bygger murar runt tälten.
Det blev värre väder. Dålig sikt och snöyra men långt ifrån storm. Vinden är trots det inget att leka med och en rejäl mur var förutsättningen för en njutbar lunch, eller någon lunch alls.	Mycket ovanligt med middag i tältet. Vanligtvis gräver vi en stor gemensam matplats och sitter ute tills vi måste gå och lägga oss.
Vanligtvis försöker man hitta en lägerplats med kvällssol, morgonsol och lä. Den här gången fick vi nöja oss med lä. Solen kom så småningom. Vi var glada över att det alls var sol. Berget i mitten är Axel Hambergs topp.	På väg upp längs kanten av Ahkájiegna. Det syns ju sällan på bild, men här är det brant uppför och alla går med stighudar. Att ha sådana med  är så gott som obligatoriskt på våra turer. Bergen i bakgrunden är Ruotes på norra sidan av Guopervágge.
Utsikt över Rapaselet från Tielma	Till vänster Bielloriehppe, längst bort Gådokhtjåhkkå, närmast Lulep Stuollo, till höger Alep Stuollo.
Sen kan jag bara inte undanhålla er några stämningsfulla kvällsbilder!
Vårt "höghöjdsläger"	Mitt i ingenstans. Du ser väl tälten?
På väg ner i Rapadalen. Höjdskillnad ungefär 900 meter. Tänk om man fått göra det utan packning!	Nere! Sista biten genom björkskogen var rätt kul. Slalom utan vippkäppar!

Tillbaka till innehåll, Fjäll & vandring

[ Första sidan ] [ Friluftstipset ] [ Dagboken ] [ Länkar ] [ Kontakta oss ]